Här ser man den fula dörren tydligt. Det syns också att det tidigare varit en dubbelport som suttit innanför den svarta ramen.
I en av ladorna hittade de gamla pardörrarna som suttit på bostadshuset en gång i tiden. Det var hög kvalitet på dörrar förr i världen och de verkar ha hållit bra. På ladan har det troligen suttit ett par enkla bräddörrar tidigare, och det räcker ju inte när man ska ha butik, så vi tänkte att vi skulle försöka använda de gamla kasserade pardörrarna till butiken. De var rödmålade, och det passade inte till butiken, så de fick bli svarta.
Så i morse gick gubbarna igång med släggan. Den gamla dörren tog de bort, och började slå upp ursprungshålet.
Kanterna blev förvånansvärt raka och fina, det syns tydligt var den gamla öppningen har varit.
För att inget skulle rasa stagade de upp mitten på öppningen.
De fick mäta och mäta för att kunna bygga en ram som passade de gamla dörrarna.
Och här testar de att sätta i pardörren. Det kommer att bli hur fint som helst.
Lite småfix kvar nu bara, så har vi en snygg butiksentré. :)
Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer jag får. Jag är själv urusel på att gå in och kommentera på era bloggar, men det betyder inte att jag inte läser eller uppskattar dem. Pussar till er alla!
Wow, those new doors look amazing already! :-)
SvaraRaderaHur stiligt som helst. Micke i fönstret, precis som det skall vara!
SvaraRaderaGrattis till ett lyckat projekt!
Kram/Pappa
Jättesnygga gamla dörrar! Vilken skillnad! Jag håller med dej. I min värld är alla valv "pizzeria" i min värld också! :)
SvaraRaderaDetta blev ju något helt annat!
Lisa
Ja, jag gillade ju den rundade dörren, men jag medger, att det här blev ännu bättre! och så bra att kunna återanvända. Snart dags för ett besök, tror jag...
SvaraRaderaKram/M
Så bra det blir. Lycka till !
SvaraRaderaAgneta
SvaraRaderaWow, så vackert! Jag älskar pardörrar och önskar jag kunde ha en riktigt maffig och fin entré på vårt hus men där får det inte plats med en pardörr.
SvaraRaderaDet är så roligt att få följa ert projekt.
Kram Annica